Tjejträffen

Igår var Pernilla, Eva och Linda här. Som förväntat började det trevligt men allt eftersom kvällen gick blev vi mer och mer berusade och vi växlade tvärt emellan att vara bästa vänner och anklaga varandra för än det ena och än det andra. Men till slut släppte vi allt gnabb och spelade musik och sjöng i min ateljé nästan till gryningen. De sov över hos mig och vi åt en enkel frukost från mitt fattiga kylskåp innan de åkte hem till sitt. Vi var överens om att snart hitta på något liknande danmarksresan men vi var samtidigt alla allt för fattiga för att göra det.

Nu sitter jag i min ateljé med huvudvärk, en kopp kaffe, ingen inspiration, inga pengar och inga planer. Kanske skall jag ringa Karsten?

Tillbaks till ruta ett

Som tur var kunde jag byta till mig ett helgpass någon vecka efter jag varit i Köpenhamn. Det räddade nog min ekonomi lite men just nu känner jag mig bara fattig och eländig. Inga fler sålda tavlor jag har nästan ingen inspiration att måla. Varför skall jag skapa om ingen tycker om det jag gör? Kanske kan jag lägga upp några tavlor och försöka sälja på nätet? Det borde finnas någon bra auktionssajt för oss hobbykonstnärer? Det känns futtigt att lägga upp riktig nyproducerad konst på Blocket, jag är ju ingen loser. Eller jo det är väl det jag är. Men kanske passar min konst bättre för moderna människor i städer än pensionärer på landet. Här verkar de bara vilja ha en vacker strand, solnedgång eller landskap. Karsten berömde min konst mycket och tyckte jag skulle pröva på att ställa ut i Stockholm eller Köpenhamn. Han kunde hjälpa mig med kontakter sa han.

Karsten ja, det var tre dagar sedan vi hördes. Även om det var tidsskillnad mot Asien så kunde ju han svara när han hade möjlighet. Han ska flyga hem från Bangkok imorgon kväll. Kanske skall jag prova ringa honom när han är tillbaks i Danmark?

På fredag kommer mina väninnor hem till mig. Pernilla och Linda som är duktiga på att laga mat har lovat att ta med vegetarisk mat till en liten plockbuffé och jag har köpt hem två bag-in-box rödvin och en flaska Baileys. Det skall bli mysigt att träffa tjejerna igen – vi har inte setts alla sen Danmarksresan. Men jag vet att vi alla kommer att bli för fulla.  Men kanske kan det ge mig inspiration att måla resten av helgen?

Åter i Köpenhamn

Jag bytte bort den här jobbhelgen för att åka till Karsten. Jag förlorar mycket pengar på det men det känns värt det. Denna gång var det inga fnittriga väninnor eller rödvin med på tåget. Jag hade med en pastasallad och en flaska vatten. Jag läste och sov nästan hela resan till Danmark. Jag vaknade till när tåget rullade ut över Öresundsbron och kände både frihet och äventyr på samma gång. Det är en härlig känsla att lämna det trångsynta och tråkiga Sverige. Tänk Danmark och Sverige är grannländer men så olika.

Karsten mötte mig på centralstationen, vi ställde in min väska på bagageförvaringen och tog en lång promenad i Köpenhamn. Vi stannade till på ett par barer för ett glas vin innan vi fortsatte. När det blev kväll tog vi bussen till Tårnby där Karsten bor i en 2a i ett större hyreshus.

Direkt efter frukost på lördags morgonen tog vi bilen till Louisiana och spenderade hela dagen där. Vilken fantastiskt modern konst de bjuder på! Jag var helt tagen av utställningen och hade kunnat gå där flera veckor. Tänk om jag hade kunnat få ställa ut där.

I morse var det åter dags att ta tåget hem till Sverige. Vi kysstes farväl på centralstationen och lovade att höras av varje dag och ses så snart det går. Fast vi visste nog båda att det var sista gången vi vi sågs. I morgon skall Karsten flyga till Hong Kong för att besöka ett nyöppnat spännande museum för modern konst. Det sägs vara ett av de bästa i världen. Han skulle därefter resa runt i 10 dagar i Asien på jakt efter konst att köpa in och besöka muser och konstnärer.

 

Varför säljer jag inga tavlor?

Min konstutställning är nu slut och förutom de två jag sålde på vernissagen har jag bara sålt en till. Varför köper inte folk kvalitétskonst? Vad har de på väggarna i sina perfekta IKEA hem? De jag har varit hemma hos har nästan ingen konst men några fåniga texter som ”Carpe Diem” eller lite foton på barn eller föräldrar.

Jag tycker själv att jag säljer min konst alldeles för billigt. Kanske borde jag vara dyrare, folk kanske trodde det vore en bra investering då?

Jag skulle gärna vilja åka till Köpenhamn och hälsa på Karsten. Men pengarna räcker inte. Han reser mycket i tjänsten men aldrig till Sverige. Det är London, New York, Paris och Milano. Vi hörs varje dag. Kanske reser jag och träffar honom till helgen. Han har lovat att stå för min tågbiljett och bjuda mig på allt i Köpenhamn. Han vet bra restauranger och framförallt skall vi gå på många museer och kanske teater på kvällen.

Jag skulle vilja vara som Karsten, resa, jobba och leva för konsten. Men jag har ingen utbildning för det och ingen köper min konst. Jag får nog slava som personlig assistent många år till även om det känns bra att jobba med att hjälpa någon som verkligen behöver det.

Dejten från Danmark

I torsdags skulle Karsten flugit tillbaks från Paris till Köpenhamn men han lyckades boka om sin biljett och flög till Stockholm istället. Jag tog bussen till Arlanda för att möta honom är han landade strax efter lunch. Vi började med lunch på flygplatsen innan vi tog bussen tillbaks hem till mig. Vi spenderade hela helgen i ateljén, drack rödvin och målade. Karsten är en mycket duktig konstnär. Han målar bara abstrakt modern konst men vilken känsla och budskap han förmedlar i den.

Han är den första man jag bjudit hem på flera år och trots att vi inte ens dejtat mellan vi träffats och han besökte mig. Men jag kände mig trygg med honom från första stund. Han var både en mjuk man som kunde prata konst och kultur i timmar, han är en gentleman som alltid öppnade dörren och alltid visade mig hänsyn. Och han är en manligare än de flesta. När han rakade sig en morgon råkade dörren vara öppen och jag kunde inte undgå att kika in. Han rakade sig med en sådan vacker rakkniv. Jag påpekade det för honom senare och han berättade att det var en exklusiv handgjord rakkniv med specialstål och handtag i ädelträ som han för länge sedan köpt för en större summa pengar i Madrid. Det är detaljerna som gör mannen!

Funderar på om jag ska köpa en rakkniv till pappa i julklapp, det hade han garanterat gillat. Hittade även en sida, julklappstips man som tipsade om julklappar till män. Där rekommenderades rakkniv starkt, hoppas jag säljer lite fler tavlor under hösten så jag kan köpa en sådan till far min.

I morse skjutsade jag Karsten till stationen och han tog tåget tillbaks till Köpenhamn.

Danmarksresan

Vilken helg! Jag och mina tre bästa tjejkompisar; Pernilla, Eva och Linda tog tåget till Köpenhamn i fredags. Vi hade laddat upp med ordentligt matsäck inför tågresan så att vi skulle slippa SJs dyra restaurangvagn. Ja det var väl mest rödvin vi packat ned men även vindruvor och choklad. Redan efter någon timme var vi ordentligt fnittriga. Bra start på resan! De andra resenärerna tittade lite förargat på oss och en gång blev vi tillsagda av konduktören vilket bara ledde till än högre skratt.

Väl framme checkade vi direkt in på hotellet, ett stenkast från centralstationen. Hotellet var mysigt men gammalt och slitet och i behov av en renovering. Eftersom vi kom fram ganska sent till Köpenhamn så bestämde vi oss för att äta på den italienska restaurangen som låg alldeles bredvid hotellet. Vi åt varsin god pasta, stärkta av maten och mer rödvin gav vi oss ut på stan.

Vi stannade en bit ned på Västerbrogade på riktigt typisk dansk pub. Där var det inte rökförbud och cigarettröken låg tät över lokalen. Det passade oss bra, vi var trötta på det präktiga Sverige där inget roligt är tillåtet och dricka öl och feströka med gemytliga danskar var just vad vi behövde.

I baren började jag prata med en lång, smal dansk man som hette Karsten. Han jobbar på Louisiana det kända konstmuseet som ligger några mil utanför Köpenhamn. Åhh honom hade jag kunnat prata hela natten med men han gick ganska tidigt då han skulle med ett plan till Paris morgon efter. Det var tydligen en konferens om modern konst där de kommande dagarna.

Igår spenderade vi hela dagen på stan, först besökte vi Tivoli sen tog vi bussen till Nyhavn. Det var härligt väder om än lite kallt. Men vi drack öl och umgicks med andra svenskar på weekend i Köpenhamn. En härlig dag även om vi alla blev allt för berusade.

Jag och Karsten hade en hel del kontakt på sms och vi bestämde att han skulle komma till Sverige så fort som möjligt.

Kvällen avslutade vi på samma pub som vi var på igår, den enda som saknades var Karsten.

Jobbhelg

Jag jobbar drygt halvtid för att få så mycket tid till konsten som möjligt. I mitt schema innebär det att jag jobbar ca 2-3 dagar varje vecka och var tredje helg. Det är helgerna som ger mest pengar men det är också då det är roligast att vara ledig och umgås med väninnorna eller stå i ateljén med en flaska rött och spela Bob Dylan på högsta volym långt in på småtimmarna.

Susanne, tjejen jag är assistent åt är helt fantastisk. Hon kämpar och försöker alltid vara glad trots att hon sitter i rullstol och inte kan röra någon kroppsdel från nacken och nedåt. Fram till hon var 17 var hon en alldeles vanlig ung tjej som älskade livet, konserter resa och umgås med vänner. Men efter en sen fest i en av kompisarnas föräldrars stuga skulle alla ta ett sent kvällsdopp. Susanne dök rakt på en sten och sedan förändrades hennes liv helt.

Det bästa med jobbet är när jag kör Susanne i rullstol till vårt favoritfik eller i den lilla parken bakom järnvägsstationen. Då kan vi prata om allt, filmer, musik och killar. Men hon vill aldrig prata om olyckan eller om hur hennes liv kunde varit om hon aldrig dykt den där kvällen.

Det värsta med jobbet är alla tunga lyft och all den omvårdnad Susanne behöver, hon klarar ingenting själv. Men jag kämpar på och tänker på nästa gång jag får måla i min älskade ateljé.

Vernissage

I helgen hade jag äntligen vernissage på min nya konstutställning som jag kallat ”Människan mitt i livet”. Jag målar helst abstrakta porträtt i akryl, inte ens de som är avbildade på målningarna känner igen sig själva.

Jag har de senaste månaderna spenderat nästan all ledig tid i min ateljé för att hinna måla så mycket så möjligt inför utställningen. Totalt fick jag ihop 23 målningar – alla porträtt av personer jag mött i min vardag de senaste åren. Det är mamman till tjejen jag är assistent till, det porträttet fick heta ”Ljuset”, grannen som hjälper mig i trädgården och byggde min ateljé fick heta ”Hunken”. Ett par av mina väninnor är också porträtterade, den ena kallar jag ”Skvallerkärringen” och den andra ”Häxan”.  För säkerhets skull gav jag dem varsitt extra välfyllt glas med rödvin när de anlände så de säkert inte skulle känna igen sig själva eller varandra. Jag höll ett litet välkomsttal och förklarade att alla porträtt var helt fiktiva – hehe.

Det var en lyckad vernissage, även om jag bara sålde två tavlor för 1500kr /st under helgen. Men flera lovade att fundera på saken och återkomma. Mina väninnor hade som vanligt inte råd att köpa någonting, men tog frikostigt för sig av både vinet och den lilla buffen jag bjöd på. Allt tog slut, tom den billiga bag-in-boxen jag haft i reserv var helt tom när vi gick hem.